När du faller i skogen

Alla dessa tankegångar som aldrig ser dagens ljus, jag tänker på dom inatt medan jag som en vålnad drar igenom korridorerna på Slottsskogens Vandrarhem. Du tänker en tanke och sedan aldrig sätter den på pränt, till vilken grad har den då funnits när du inte längre minns den? Att sakna den är inte realistiskt, för då måste du först minnas.
Denna tankegången leder mig till den dödsångest som genomsyrar den uråldriga gåtan "Om ett träd faller i skogen och ingen hör det, låter det då?" Gåtan överför nämligen skrämmande enkelt till människans största rädsla. Då det görs tydligt av den horisontella stammen, de upprivna rötterna och de brutna grenarna att ett träd fallit, på samma sätt görs det tydligt att en människa är död, på hans bleka hy, stela lemmar och accelererade förruttnelse. Då ingen stått trädet nära, så har ingen heller hört det falla, det har dött i sin ensamhet och efteråt ställs frågan om det sista dödsskriket faktiskt räknas som till verkligheten. På samma sätt kan du fråga om en kropp som legat några veckor i en etta i Tensta någonsin varit ett levande väsen om det aldrig funnits någon där för att minnas.

Jag är tillbaka på samma plats som jag var för två och ett halvt år sedan. Jobb på vandrarhemmet, bo hos morsan och inga större framtidsutsikter. En snabb titt skulle då säga att jag inte kommit någon vart, men jag känner att jag tagit mig mil. Mycket bildning har jag tagit åt mig under åren och nu kanske jag är redo för utbildningen. Var jag hamnar till slut är osäkert ännu, men just nu är kommunikationskursen intressant nog för att hålla mitt mossiga sinne igång.

Jag börjar mer och mer tänka på drömmarna. Inte de som jag har på natten, utan de jag har när jag tillåter mig själv att se världen som full av ändlösa möjligheter, istället för låta synen täckas av tankar om tid, skulder, skyldigheter och tvekan. Tänk dig hur mitt liv skulle kunna se ut. Speldesigner, ilustratör, krönikör, äventyrare på vägarna i Amerika eller Indien, musiker, TV-personlighet... jag hoppas på att mina utsvävningar tar rot i något hållbart.