En början.

Jag tog tag i det till slut, det där med studier och framtid. Planering och engagemang hoppas jag kommer i släptåg, men jag väntar fortfarande. Jag skrapar på ytan av kommunikationskunkapen med åttio nya studenter i olika åldrar och ett bättre sätt att analysera de många skavankerna relationerna oss mellan kan jag inte föreställa mig.
Mina nya klasskamrater har alla egna mål och behov och om man skulle kunna titta på interaktionen de emellan, utifrån, som i en kristallkula, så kanske jag haft möjligheten att uppskatta det till större del. Helst av allt skulle jag nog velat göra det samma med mig själv. Att för ett ögonblick zooma ut, ta en titt med renaste lins, med bästa perspektiv. Få en överblick.

Jag skulle ta mig till universitetsbiblioteket i måndags, men upptäckte väl där att kurslitteraturen redan var upptagen. Jag lämnade sedan biblioteket på väg hemåt, men kom på mig själv, gång på gång, med att vägra svänga av i rätt riktning tillbaka.
Jag ville för allt i världen inte traska hem.
Så från Campus Linné tog jag mig till Hagakyrkan förbi Grönsakstorget och hela vägen ner till vattnet. Väl där blev jag mer eller mindre tvungen att börja svänga hem, med tanke på den frusna kanalen som sträckte ut sig framför mig. En känsla av existentiell oro låg över mig.
Kunde för allt i världen inte skaka av mig vad som var fel, men tog sedan tag i att slå en signal till en vän jag inte pratat med på fyra månader. Till ingen nytta, inget svar.
Väl hemma skakade jag av mig kylan, men det var aldrig kylan som tyngde mig.



I morse tänkte jag gå upp tidigt för att både plugga och tvätta. Igår natt satt jag uppe till en stund över tre och fixade med bloggens nya banner. I morse sov jag sent.