Jag är lite ledsen över att läma Berlin, så jag dricker med mina vänner och jag sover gott. Men jag dricker, så jag klunkar vatten för att inte vara bakfull. Jag äter en stor frukost för att slippa eventuella efterföljder och jag tar tåget till München för att göra allt igen. Egentligen är jag för sjuk för hela karussellen men, men...
Efter 24 timmars försök av att försöka få tag i Tobi, som tycker att jag gjort ett dåligt jobb i att informera honom om när jag ska komma, medelar han tydligen att han ska jobba fredag, han kan inte njuta av Octoberfest med mig på torsdag och plötsligt känner jag att det kastas en hel del sten i vårt glashus. Han anklagar plötsligt mig för det jag ville sätta dit honom för vid otaliga gånger under hans besök i Göteborg här om veckan, då han fick nycklarna till min lägenhet, medan jag sov hos alla som lät mig (tack kollektivet i Masthugget, tack Mammma i Majorna).
Det blev aldrig något Hamburg för att det blev för dyrt för Chris att följa med i slutändan. Vår vän i München hörde av sig allt för sent. För medan jag åker fritt, så måste han hitta någon att lifta med, vilket inte kändes rättvist. Samtidigt som jag skriver detta så slår tanken mig att denna resan inte skulle handla om någon annan än mig, men jaget i mig föredrar mitt andra hem Berlin framför ett ensamt Hamburg eller ett München med ogästvänliga tyskar. Jag och Tobi verkar ha lite beef nu, vi får se hur seriöst det är på plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar