Gatorna är sig lika. Solen är skymd av moln och staden har ett ständigt vibrerande över sig, samlat via tusen och åter tusen bilar och människor. Det är en skarp kontrast från ölivet som jag vant mig vid efter veckor i baskande sol. Likheterna ligger väll i antalet asiater som traskar upp och ner längs de gråa gatorna, för ännu är jag inte hemma. Ja, om ändå jag vore hemma, men så lyckligt lottad är jag inte. Sitter i Bangkok efter att på mållinjen hindrats av en isländsk vulkan. Jo, ni vet, den gamla vanliga ursäkten.
Gårdagen började ivrigt, då jag trodde att jag idag skulle slå klackarna i taket med Dag och återse min kära kusin. Efter utcheckning var det dags för det rutinenliga internetbesöket, kanske skulle någon ha kommenterat bloggen denna gången. Istället säger gp.se att jag är lika fuckad som en skinskalle i Harlem... Okej, lågt, men hur man än vänder och vrider på det, så möttes jag av dåligt besked i och med det stora åskmoln som lagt sig över Europa. När Magnus sedan berättar för mig att han vaknade fredag morgon av att hans rum luktade ägg, då förstod jag att problemet kunde ta ett tag att reda ut.
På flygplatsen så fanns det inga försök att snygga över situationen med ord och lugnande besked, de bestämde sig istället för att skicka oss till "Rama Gardens Hotel", ett lyxhotell var rumpriser ligger mellan 4800thb och 17500thb. Där delade jag rum med en fransman vars engelska var lika haltande som min franska och jag spenderade kvällen med att titta på tv och fotografera i lobbyn. Jag hade inte ekonomin för att äta där, men som tur var så ingick en kopp te.
Morgonen efter bokade jag om min biljett till på onsdag, vilket hjälpte föga, då allt redan var bokat då, men jag sitter på vantelistan och ja... väntar. Jag drar till någon ö imon och väntar där.
lördag 17 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar