Med sömn i ögonen.

Ligger nyvaken, halvbakis och svettas floder i ett svart rum i västra Kambodja. Jag delar en dubbelsäng med leo och harry ligger en meter bredvid på sin egen säng. Det är meningen att en av dessa dagar så ska vi se Angkor Wat, men eftersom pojkarna yrkade mottot "Lets get pissed" igår, så var det bara att hänga med. Tempel står kvar där imorgon också.
Kambodja är speciellt och går inte lätt åt mot den traditionella svensken, ovan vid sydostasiens sätt att förhandla affärer genom att ropa peta, och le. Britterna säger sig vara vana från london, men fan va de stoppar i tid och otid för att lyssna på alla anständiga och oanständiga förslag som kastas efter oss på gatan.

-tuk-tuk?
-no thankyou
-smoke?
-no no
-boom boom?
-No No No No No No (och de orden upprepar jag om och om igen när jag går längs gatan) No No No...

Sista dagen vid 4000 islands så firade vi "Roe"s födelsedag med stor middag och sång. Maten tillagades av guesthousets ägare, en familj på cirka 10 individer, från "papa" till minsta bebis, tillhörande en pojke i min ålder. Vi dansade med varandra och Laosfamiljen och fick uppleva en del bessynerliga vanor hos de lokala invånarna (de äldre laos kvinnorna var otroligt nyfikna på bröst och var inte fega för att visa det. Jag tittade bort unde de mest pinsamma händelserna.) . Sent på kvällen så serverades tårta. "Happy Birtday" skreks det och ljusen blåstes ut innan kakan serverades. Jag tog mig en bit och en tugga på det. En svenska(göteborska till och med) som också var bosatt på "Peace and Love Guesthouse"; sa till mig "du borde inte äta den där.". Jag förstod inte riktigt vad som menades med det och svarade frågande.
"Du vet väll vad som är en happy cake?".
Fan tänkte jag och gav min kvarvarande bit till Leo som inte hade några problem med att kasta i sig kakan. "Det ska ju vara Happy Birthday Cake!? Jag har blivit lurad!"
Effekterna av drogerna inbakade i kakan visade sig aldrig, men Leo och Harry hade sig ett gott skratt åt det hela. "Your not breaking you holy laws if you just eating i!t".
Två djävular på var sin axel.

Jag ser fram emot att komma hem och har mycket tur i faktumet att protesterna i Bangkok tar en paus under det thailändska nyåret. Nyligen så sköt de med granatkastare i ett köpscenter, aväpnade säkerhetsstyrkorna och stormade parlamentet. Händelserik vecka som jag inte har någon lust att ta del av.
När jag kommer hem ser jag fram emot att mötas av leenden som jag inte sett på länge. Det finns inget som är så gott som att vara borta länge och mötas av ett ärligt leende. Den insikten slog mig under mitt eviga pendlande mellan Göteborg och Karlskrona. Jag ska äta sushi, fika, spela tv-spel, laga mat, krama min stackars mamma som brutit foten i trappan, krama min bror efter att jag sett honom igen löpandes på rambergsvallen, pussa på lilla Noah och be om ursäkt för att jag missade hans födelsedag, jag ska ha en räkkväll med Nina och Lisa, åka till Berlin med Viktor och Sophia, börja arbeta och göra det på dagen (jag är inte nattis längre) och jag ska fira min hemkomst länge och gott med mina nära och kära. Första stoppet är köpenhamn och andra stoppet är Lund.
Sista stoppet är Göteborg. Länge leve.