"Gudars skymning, det händer grejjer!"

Lokalen rymmer nog 150-200 personer. Det finns en scen och en långbar på runt 10 meter i. Här sitter jag ensam med en flaska vatten och en öl, inte för den goda servicen eller det bra läget (de har varken eller), utan för att de är en av två ställen i stan som erbjuder gratis wi-fi. Man måste beundra fenomenet lågsässong.
Pai är en lustig liten stad. Rustad till tänderna för en turistanstormning, men utan myllret av "white folks". Allting öppnar chokerande sent och stänger oförskämt tidigt. Alla de små stånden som säljer skräp kommer inte fram för än en stund efter 19 och är på väg hem vid 22 igen. Här är det absolut inga problem åt få en stund för sig själv, samtidigt som människor är mer välkomnande och inbjudande än någon gång tidigare under resan. Sju dagar i sträck på samma plats är nytt rekord för oss, men nu börjar det också klia lite i benen. De har på känn att stannar vi längre, så växer vi fast.

Mitt första inlägg på ett tag och jag får lite dåligt samvet mot min onlinedagbok när distansen mellan oss blir allt större. Här i Pai spenderar vi dock dagarna i ett upprepande mönster av poolliggande, mopedutflykter till det närligande vattenfallet, "steake nights" på den där resturangen vi alltid går till och en eller två öl på "don't cry bar". Detta går runt runt, med pliktenliga pankaksfrukostar och hantverksfabriken i Nina och Lisas bungalow där flickorna knyter Macromae (Sydamerikansk vävningsteknik, googla det). Med en överblick på situationen så har vi nog redan växt fast.

Missade att nämna, att på de sju dagar det tog mellan Koh Samui och Chiang Mai, så lyckades jag gå i genom 5 par flipflops. Varför? Jo, der skiljer sig lite.

- borta genom fylla
- nya genom köp, borta genom missförstånd
- nya genom samma missförstånd, borta genom byte
- nya genom samma byte, borta genom att gå sönder
- nya genom köp

För alla som vet vad som händer i Bangkok så tåls det väll att säga att vi mår bra och har hälsan i behåll. För alla som missat att hundratusentals thailändare har huvudstaden under belägring (nu ska dom snart kasta blod (hundratals sjukvårdare sätter för tillfället upp stationer där demonstranterna kan lämna 10 cl var) över regeringsbyggnader för att visa sin avsmak på bristen av demokrati), så yrkar jag er att plocka upp en tidnig för att kunna uppdatera er själva på läget. Thailand är ett lite oroligare land än vad de vill utmåla sig att vara, men de är som tur är ett folk som lägger våld långt ner på prioriteringar.

Caroline har i alla fall lyckats fira sin födelsedag i all tumult. Med lite sång på morgonen( jag stod för den lilla sången, ja ett par ord, medan Nina och Lisa skötte resten. Jag hade en lite senare kväll dagen innan och var den enda som väcktes till firandet), sedan en imponerande födelsedagfrukost. Prensenter kom i form av en rosa t-shirt med texten "hippies smell" från göteborgarna och en budhatavla av de icke närvarande danskorna som vi lärt känna genom en bussresa och över några öl och shots. Efter detta var det timmar vid poolen och ett försök till skype för födelsedagsbarnet. Under tiden gick jag och anordnade presenter i form av en traditionell nyårshatt, en flaska vitt vin med is att kyla den med och så en liten blomma i tyg från mr Jones. Efter den hemska födelsedagmiddagen (har liknats vid råttkött med mycket fettrester med medföljande koriandersås, den värsta såsen jag någonsin luktat eller smakat) och var sitt glas vin vid flickornas altan, så fick även Carolines vän Kristin bidra med en födelsedagsdrink på utestället där resten av kvällen spenderades. Vid detta laget hade vi lyckats springa in i mina vänner från Bangkok(ni kanske minns de två brittiskorna som sätt och drack öl när jag fortfarande hade frukost mellan tänderna.), vilket givetvis var en rolig överaskning.
Jag tror det ska räknas som en lyckad födelsedag, det happas jag i alla fall.

The gentleman have here by kissed and told.