Livet och döden är två lustiga följeslagare.

Jag hade precis skrivit klart ett blogginlägg, så jag kravlade ut ur hängmattan för att vara social med gruppen som samlats på terassen. Inom kort har vi en jamsession med folk på digiridoo, 2 djembetrummor, ägg, bord, ett par bjallror och en guitarr. Bredvid sitter två killar oh dansar. Jag lägger en stämma och vi jamma på för glada livet. Så fort vi är klara delas dt ut komplimanger och ges applåder. En av de nyanlända finskorna får ett telefonsamtal. Jag går på toaletten. Det. Är någon som snyftar någonstans genom de tunna väggarna. Spolar och går ut. Finskan gråter och det kommer fram att natten till idag dog hennes pappa någonstans i Kenya efter en kort tids sjukdom. Vi tröstar henne och hon får öl, vatten och choklad. Hon berättar om sina känslor oh vi undrar vad vi kan göra för henne. Gitarren sätter igång och jag sätter i gång med en bjällra. Estländaren improviserar en sång på sitt modersmål och efter versen lägger jag en stämma och Caroline hoppar på. Efteråt springer de flesta iväg för att ringa sina föräldrar. Jag ringer min mamma, men jag når telefonsvararen.

Livet.