Bus of Doom!

Jag kliver på bussen och sätter mig. Det finns lite dåligt med utrymme så jag ger platsen till en tjej som verkar vilja sitta vid sina vänner, men som inte vågar säga något om saken. Jag går och letar efter en ny plats och hör "what a nice guy" någonstans bakom ryggen.
Tar plats brevid en ganska söt Indisk tjej och sätter mig till rätta.
Motorn går i gång och innan man hunnit bestämma sig för om det blir mp3 eller läsning (boken glömdes på bussen, men var inte bra nog för att sätta igång någon jakt då föraren tog sig ut på Bangkoks livsfarliga gator), så sattes en DVD in och man fick istället göra sig redo för en föreställning. "vad trevligt med ffff...!" tänkte jag, men stoppades när jag ser titeln på menyn.
VEM ÄR SADISTEN som tycker det lämpligt att visa "SAW VI" på V.I.P bussen mellan surat thani och Bangkok. Tjugo sekunder in i första scenen täcker stolsgrannen över ansiktet och bestämmer sig för att sova igenom allt skrik, kött och blod. Själv lämnades jag att genomlida 90 minuter av de mest förskräckliga scener som filmats denna sidan av milleniumet och detta precis innan jag ska sova. Låt nämnas också att jag legat hårt på alkoholen de tre dagarna i Pangan och bara sovit fyra timmar innan taxin plockade upp mig. Sista natten hade varit ännu ett Full Moon Party. Denna gången var det dock inte så lungt som senast.
När filmen är över (näst sista scenen: Man blir stepsad av vassa rör som sedan fyller honom med frätande syra, var på han faller i två bitar med detaljerad vy av hans inre organ. Sista scenen: Boven i dramat lyckas undkomma en saker död genom att slita av sin kind. Utzoomning där han står där skrikande, blödandes. End Credits) så byter föraren snabbt till den utmärkta filmen "The Departed", med diCaprio, Matt Damon och Jack Nicolson. Märker snart att herr VJ har en sjuk böjning till det mest grova av våld, då jag lyckas räkna till ca 15 dödade och ett antal rejält illa skador mot huvud och bål där emellan. Ingen censur.
Föraren sover gott i natt, men det gör fan inte jag.

Nu är jag här, inte längre ensam efter att jag hittat Nina och Lisa, som verkar spendera dagarna med att fläta smycken på det billiga rummet med AC. Där inne har jag en reserverad plats på golve. Snart drar vi vidare oc hoppas på att Caroline kan hålla jämnt tempo, i den långa resa som väntar. Hoppas hon har de fint på Koh Tao.

Tell your friends! Ctrl+D!