lördag 6 mars 2010

Med en touch av lime

Men resten skulle kunna vara valfritt djurs urin blandat med pepparrot. Runt mig ligger antimyggsprayens (den med svarta texten "Herbal" skriven på vit bakrund") arom tät och för tillfället känner jag mig säker i från blodsugeriet. Har gått igenom Lonely Planet, i vad som känns som pärm till pärm, efter information om hur hög malariarisken är i området runt Chang Mai, den lilla staden med population i jämförelse med huvudstadens, sägs vara. Jag har precis tecknat mig en reseförsakring, dock är det osäkert på hur väl den skyddar mig mot Alexander den Stores baneman. Då talar vi inte fysiskt, utan ekonomiskt. Fysiskt satsar jag pengarna på att skyddet är mindre an aktningsvärt.

Spenderar mina dagar med Lisa och Nina, som nyss spenderat en respektive tre månader i Nepal respektive Indien. Nostalgiskt pratas det om diverse nya upplevelser, spaceade exeperiment och de tragiska dödsfall som skett runt om dom under den långa resans gång. Det pratas också om vilken skillnad det är på Indiens backpackers och Thailands. På hälften skämt hälften allvar så är det jag som är turisten av oss tre sägs det. Men för än den dagen vi är Thai, så är vi aldrig något mer än nyfikna västerlänningar i främmande terrorium.

Att spendera mer än tre timmar i främmande territorium är kryddat med den utsökta risken av att springa in i ett vänligt ansikte som erbjder dig en plats vid sitt bord. Exempel som följande:
Färsk av bussen i Bangkok, utan vetskap om var man skulle kunna hitta bekanta ansikten, ber jag två damer i dreads om de kan se efter min ryggsäck medan jag är på toaletten. Jag har en känsla av att de är vänlig sinnade eftersom då jag samtidigt satt med min frukost, runt sjutiden på morgonen, ramlade de in med en karl och två öl och hade konverserat glatt vid bordet bredvid sedan dess. När jag kom tillbaka bad de mig slå mig ner och plötsligt så hade jag införskaffat två nya vänner.
Kanske sju timmar senare hälsar ett kanadensiskt par på mig, för de känner igen mig från ull monk på koh pangan, där jag i jakt på en australiensare (vilken som helst), hittat de två och gratulerar dom gott och länge för OS-guldet i hockey. Efter ni stunds konverserande så bad jag dom följa med mig på middag och de visade mig ett ställe där de varit stammisar de senaste dagarna. Den enda gästen där var en kalifornier som växlade sin tid i Thailand med att lära ut engelska och utforska landet.
Du är aldrig ensam som bacpacker.

Det är du heller inte i ett totalitärt övervakningsamhälle, detta vet jag eftersom jag nyss plockat upp "1984" av Orwell. Efter Ossians lyriska beskrivningar under lunchrasterna i gymnasiumet, så var det inte så svårt att plocka upp den ur bokhyllan och unna sig ännu en pocket om socialismens faror.
Ja, det har blivit en del sådant nu. Av händelse så hamnar jag i denna literatur om och om igen. Detta må vara den minst kapitalföresprakande av de senaste 4, men när den största boven heter "Engelsk Socialism" så kan man ju undra vad jag läst tidigare. Googla "Atlas Shrugged" för svaret på detta. Eller slå upp det i NE. Den kan mycket väl ligga under "Kapitalistbibeln".

Puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar