På asiatiska mäns intresselista

Nar ni tjejer blir hasslade av någon jobbig snubbe, så finns ju alltid alternativet att ta sig undan i form av att säga "ursäkta mig, jag ska bara på toalleten". Dock, så är det så att gårdagens gömställe för dig är nu dagnens jaktmarker för äldre asiatiska män. Det är heller inte så att de håller sig till att fotografera flickor när de utför sina behov i något halvoffentligt bås, nej, nu går fan ingen säker.

Fortfarande kvar i Hat Yai, väntandes på bussen så sprang vi runt på ett av stadens flera köpscenter. Efter en stunds letande efter billiga prylar, så tog jag mig in på toaletten för att uppleva något svårbeskrivet. Ståendes i urinoaren, den i hörnet längst bort från dörren, en av åtta lediga, så blir jag plötsligt granne med en äldre asiatisk man i rosa pické. "Varför så nära?" tänker jag, "Det är väll någon kulturell grej..." Han ställer sig ovanligt nära urinoaren, så nära så att jag inte kan veta om han faktiskt uträttar något eller inte.
Då jag satt igång med mitt, så börja han svinga sitt huvud lite fram och tillbaka, från sida till sida, i en vad jag skulle vilja kalla "pervopendel", en sådan där rörelse som varje kille som använt en offentlig toallet känner till, men kanske aldrig riktigt upplevt.

Så där stod han, nyfiken och odiskret och där stod jag, i ett lönlöst försök med att vinkla mig bort från synvinkeln, utan att för den delen börja våta golvet. Till min stora glädje är han klar rätt snabbt, men när jag står och skakar ut det sista så ser jag omfattningen av agerandet. Mannen spänner bältet igen, bara för att gå och ställa dig med mannen i nästa hörn, denna en mörkhyad kille med dreads. Mannen i rosa piké börjar vagga huvudet åter igen.

Skärrad tar jag mig ut från WC för att kunna berätta för världen vad som hänt, i tron om att det var sista gången jag skulle utsattas för en sådan "ögonvåldtäkt". Icke, för låt mig berätta för er, mina kära vänner, jag är internationellt eftertraktad på marknaden.

Idag, i Kuala Lumpur, ännu ett köpscenter, mannen bredvid har för ryggen mot mig, men verkar inte trivas så, han väljer iställe att ställa sig jämnsides med mig. Denna gång försöker han inte äns försöka vara diskret, utan han stirrar, endast för snabba avbrott för att se om han lyckas träffa rännan eller inte. Han tar ett litet steg närmre.
"FAN!", jag ser hans blick i ögonvrån men kan inte titta någon annanstans än i kaklet framför mig, i rädsla av möjlig ögonkontakt. Här fanns det inget över till att kolla om jag träffa eller inte. Ännu ett lönlöst försök i att vinkla mig bort.
Han blir klar och tar sig ut igen och precis som den tidigare skurken i dramat, så skippade han den rutinliga handsköljningen.

I kväll är det jag som ligger i fosterstallning, i hopplöst försök att skrubba bort skammen.