Du dödar mitt macho!

Ok, nu är koh samui avklarad också och när vi är klara med var nuvarande punkt så ska nog öarna vara avklarade, i alla fall för en stund. Nu är vi tillbaka på koh pangan för ännu en omgång av dekadens.

Dagen efter denna, så går jag och Caroline skilda vägar, i alla fall för en kort tid. Jag drar ner och träffar backpackerveteranen Nina Hallhagen i någon "hippiehåla" och Caroline följer med den färskt anlända Emma till Koh Tao, för att fortsätta sina diskutioner om balsam, solbrännor och bikini över och underdelar. Att åka några 20 timmar ensam genom thailandsguppiga vägar kan nog göra mig gott, även om jag inte vet hur det ska gå till. Självklart så tar vi bara ett tillfälligt farväl och under goda förhållanden.
Om jag skriver att jag är lite trött på de vita stränderna oh den varma solen så riskerar jag väll att bli korsfäst så snart jag visar upp mitt pass vid den svenska gränsen, då många som är hemma skulle kunna ge båda sina tummar för en biljett bort, men en viss sanning ligger i uttalandet. Jag har lite kommit över det där med att skaffa en solbränna och mitt självförtroende tar ständigt smällar (även om dessa smällar är ytterst små) av den nya gymtrenden.
Ja, jag har märkt att man plötsligt blir allt för självmedveten över sin egen kropp då man spenderar en månad på soliga stränder med andras solbrända, rutmönsterklädda kroppar. Då och då slås jag av en lätt blygsamhet och drar mig för att visa upp min bringa, som står ut något mängden genom min polands syndrom diagnos. Det är ju inte något som påverkar så mycket, men ibland kan man känna sig liten när man står där med en och halv bröstvårta och total avsaknad av kött på benen. Bara en tanke, men ingen jag vill låta växa starkare.

Musiken flödar i mitt inre och varje ljud är en melodi för tillfället och mitt sinne är i konstant hunger efter att få något skapat. En målning, en kortilm, en sitcom i 24 avsnitt, en skulptur, hiphop, electro, barnvisor, en sketch, en musikal, en dancecraze, ett hem. Mennjag sitter inte på verktygen att skapa något av detta. Det är dags för mig åt utbilda mig. Men var börjar jag?

Notering:
Om det är någon där hemma som sitter och väntar på vykort där hemma, från antingen mig eller Caroline, försäkra er då om åt vi har rätta adresser, för än så länge så sitter jag inte på mer än två stycken, mammas, som ju typ är min egen, så det är väll inte så imponerande och så har jag Julias i London... Tror jag...
Skriv ner det i kommentarerna nedan och i så fall också en önskning på motiv.
Punkt.

Jag utlovar stora kramar till er alla dagen jag kommer hem, när de än må inträffa.