Manickolas

Så jag sätter mig på tåget efter att mamma hjälpt mig med sista förbredelserna och en sista avvinkning, tåget rullar och då har jag hunnit tänka: Ja, men detta var ju inte så farligt, Göteborg är inte så fruset och det är ju ändå rätt fint när solen är uppe. Sedan ser jag detta 20 minuter utanför Göteborg:



Resan går smidigt, men för att visa hur det svenska riket ser ut så här års, efter två timmars resa möts jag av detta:




Men tills slut kommer jag fram, permafrosten ligger i även så här långt söder om Göteborg, men vad gör man? Tv-kväll med pizza, föranlett av lite packningstips till kusin Caroline, som imponerats av min lätta packning. Vi upptäcker tyvärr att vi lyckats packa ner samma Lonely Planetpocket, med samma tips, samma priser, samma kartor... Orutinerat kanske, men nu kan man ju alltid följa planen även om den ena boken försvinner... Mja... possitivt tänkande.