Redan tillbaka i Sverige

Mja, öppna inte skumpan ännu. Vi har anlänt till den lilla ön koh tao, där svenskar lyckas utgöra en stor del av den temporära befolkningen. Det var till och med på den nivån att efter 6 timmars buss och två timmar på båt, med inkluderat spykalas, så springer jag in i ett bekant ansikte från göteborg på bryggan. Johan Gadd stod där och såg överaskad ut med en ryggsäck på ryggen. Det är ju lite lustigt att man springer in i samma folk som man hittar på andra lång här i det thailändska öriket.
Jag och unge fröken herrlander tog oss till vårt nya boende, som tydligen tillhörde en av världens bästa dykskolor. Tyvärr hade vi inga planer på att dyka, så det var ingen tröst när man fick ta del av den shabbiga bungalown vi skulle spendera fem nätter i. På hela ön motarbetar dom också toalettpapper, så för dom som inte fuskar så finns det en vattenslang att tvätta rumpan med på varje toalett. Synd då att jag, c och vår nya tyska vän Chris har blivit lite smått magsjuka.

Men tro nu inte att vi lider någon nöd, tvärt emot, vi njuter som aldrig förr. Dagarna består vanligtvis av att skaka av sig bakfyllan, köpa en flaska vatten och sätta i sig lite thaimat till frukost. Sen går man och hämtar de tyskar som vi träffat, går ner till stranden och njuter i ca 5 timmar i den starka solen. Sedan är det en större måltid, en del öl och en vacker solnedgång. Vid detta laget dyker dj'n upp och feststämningen sätter i gång. Ja, då blir jag lite för mycket på sniskan och går hem efter en del dansande och badande.



Bavariern Tobias som jag träffade vid en urinoar i Bangkok säger sarskastiskt "life is hard" medan det blåa vattnet brusar mot en snövit sandstrand och jag kan inte annat än att hålla med.