En lång planering under årets första 6 månader ledde fram till denna månad strax utanför Ljungskile. Jag och en god vän tog oss för att rekrytera och rodda ihop ett gäng fantastiska ledare och nu sitter vi här, en vecka in och får en stor lektion i ledarskap. Att syna sig själv i sömmmarna vid varje samtal blir nödvändigt, något som inte riktigt passar den personlighet jag byggt under årens gång. Det är svårt att förhålla sig till.
Gården är himmelriket. Jag har kommit hit fyra av de senaste fem somrarna nu och det finns ingen plats på jorden där jag känner mig mer kreativ och fri. Tidigare år har jag inte haft så mycket att sakna hemma som denna gången, så det är tuffare att vara borta så här länge än tidigare. Allt är lika vackert och fint som vanligt, men det är samtidigt tömmande att bära kring på ett solket moln över huvudet.
***
När allt blir rätt så tackar man, när allt blir fel så beskylls man, men sällan är det vi som står i strålkastarljuset om inte något gått åt skogen. Är det detta som är ledarskap? Den känsla som detta innebär blockerar kreativitet och frihet.
